Wheatenklubbens Ag KM

Hejsan!

Japp, vi åkte ner till Karlskoga och var med på Wheatenklubbens agility KM.

Det blev ca 60 mil tur och retur!!!
Träffade nya och gamla härliga wheatenvänner.

Sist Neddus och jag sprang bana var faktiskt på förra årets Wheaten KM i Skellefteå!!!.

Nu har jag bestämt att vi har gjort ett riktigt avslut på agilitytävlandet. Och vi fick faktiskt till det på sista tävlingen.

 Jag vet inte vad som händer med min kropp men jag har så himla lätt att få sträckningar lite här och där. Fruktansvärda sendrag som känns som stora blåmärken i kroppen i fler dagar.

Och inte var denna tävlingsdag något undantag från smärta.

Visst, jag har skitdålig kondis och det visade sig då Neddus och jag skulle genomföra hopploppet.
Här är vi på målrakan och
  där var Babbsan slut som artist!! Neddus han fortsätter på kommandot FRAAAAMÅT!!!!!  Och räddar Oss kvar i tävlingen.

Jobbigt med agility!

 En sträckning i bak i låret ger sig till känna, men jag måste klara av att köra agilityloppet oxå. Förhoppningsvis kommer lite nerver och adrenalin in och då känner man inte av så mycket.

Hej och hå!!! Vi gör så gott vi kan, ringrostiga som vi är. Lite fina snurrar och jag får "vila" på banan :) Tänkte att nu stannar jag Neddus på kontaktfältet på balansen så jag får en liten vila där. Neddus tänkte inte detsamma utan hoppar av, men hamnar på kontaktfältet så vi klarade även detta hinder.

Två hinder kvar och det smäller till i benet så jag trodde först det gick av. Aj, aj va ont det gjorde och naturligtvis ligger jag däckad på marken. Men vi klarade nollan!!!!!!!!

VI VANN!!!!!! KM Large!!!!

Neddus & Jag

Min älskade trogne kompis Neddus & Jag fick en sån härlig avslutning på vår agility. Nu kommer vi att lägga vårt krut på rallylydnad och ev tävlingslydnad.

Men inte att förglömma Nemas problemas denna helg. Han var ju oxå med till Karlskoga.
Det arrangerades en debutantklass för hundar som ej startat någon gång tidigare.
Jättefin bana med hopphinder och tunnlar. Nemas & Jag gick först ut.
Fniss, fniss!!!
Han hoppade första för att springa bredvid det andra och vidare fram till en tunnel där han stack in huvudet och vi blev diskade :))
 Men.............han var med mig hela tiden på planen och sprang inte iväg. Träning ger färdighet. Vi var tre i den klassen och Nemas & Jag fick pris som 2.a plac.

Neddus till vänster och Nemas två bilder till höger.

Vad gör väl "lite" smärta i benet, som kommer att gå över?
Jag ska nu njuta av att titta på den fina rosetten som Neddus hjälpe mig att få hem till Oss.

Kram från Oss// Babbsan - Neddus & Nemas.