Skogstur

Hejsan!

Ny månad och nya utmaningar. Ja nu har jag avverkat en riktig skogspromenad och testat löpbandet hos sjukgymnasten.

I onsdags var vi till min syster och gratulerade henne för att hon fyllt år, lite tidigare.

Dom bor verkligen med storskogarna runt husknuten.

Vi tog en härlig promis i skogen med hundarna. Det var den första riktiga skogsturen som jag kom ut på, efter flera månaders rehabilitering.

Så härligt att kunna ta sig fram igen på stigar, än om det inte går så riktigt fort. Man måste ju titta vart man sätter fötterna så jag har benen i behåll.

Lilla Göta  fick gå med koppel på sig utf hon skulle komma på något spår. Neddus fick ströva omkring fritt han.

Syrran Kerstin, Göta & Neddus

Ganska blött på vissa ställen, då får man trängas med träden på sidan om.

Härligt i skogen

Ganska knepigt att en förfallen källare kan ses som vacker, men visst har den en viss charm?

Kanske är det för att det inte är en själv som äger den, och då slipper allt bekymmer som den kan föra med sig.

 

Ja det blev en härlig em hos storasyster det. Kram till Dig.

I torsdags då jag var hos sjukgymnasten fick jag kliva upp på löpbandet för första gången.

Lite pirr i magen hade jag på hur det skulle gå. Jag testar många ggr om dagen då jag är på promis med Neddus OM jag kan jogga igen, men det har inte gått så värst bra.

Fick börja med att promenera i ökad hastighet i 2min. Sedan vreds tempot upp och vips så kunde jag jogga!!!!!!

Lite klappljud blev det till en början men det släppte något efter en stund. I 6min fick jag köra på och det räckte gott och väl. Inte värst bra kondis kan jag säga :)

Vi har oxå varit upp till klubben och tränat lite agility. Neddus har för ful vana att kliva ur vid 10:e pinnen allt för ofta. Nu fanns det bågar som jag fäste på slalomet och då funkade det rätt så bra.

Emelie, Hydro och Tyra kom oxå upp till klubben. Tyra var så fascinerad av hundarna som sprang. Hon har lärt sig att göra ljud och det låter som hon smackade på dom för att springa fortare :)

Nästa helg är det agilitytävlingar som Neddus kommer att starta på. Det blir inte jag som kör honom då, som ni kanske förstår. Linda.B kommer att tävla honom i Märsta-Sigtuna och Annika.S startar honom i Tierp två dagar senare.

Jag själv ska vara "hundflicka" och försöka att filma det hela.

 

Med tiden läker alla sår brukar man ju säga.Men det vet jag inte om jag håller med om.

Idag kan jag förvisso le då jag tänker på mina gamla hundar, men det smärtar otroligt

att jag aldrig kommer att få träffa dom igen.

 Igår var det 4år sedan min älskade Fehér Macka Kayenne "Wera"

vandrade över regnbågsbron.

 

Att det blir så jobbigt och smärtsamt då jag skriver dessa rader tyder väl bara att jag älskade denna lilla wheaten så oerhört mycket. Hon var en så otroligt hjälpsam dam med Neddus då han kom till oss.

Dom två hann med en hel del äventyr tillsammans, även om jag velat det skulle ha varit mycket, mycket längre.

Här en minnesbild från vår semester i Tänndalen 2007.

Neddus som alltid rak som en fura då han sitter ;)

 Wera 10 år och Neddus 9mån.

Kram från Oss // Babbsan & Neddus.