Blir inte alltid som man tänkt sig!

Hejsan!

Nu blev det svettigt värre. Jag har uppdaterat datorn och hade helt glömt bort vilket lösen jag hade till bloggen. Tur att man INTE blir utkastad efter tre försök.

Här trallar vi på och har verkligen njutit av det fina vädret.

Jag har nu till 95% bestämt mig för att Neddus & Jag inte fortsätter med att tävla agility. Mitt beslut grundar sig på många faktorer.

Förra tävlingssäsongen körde jag inte honom själv på många tävlingar, pga mitt knä.

Efter min korsbandsoperation blev inte resultatet vad jag hade hoppats på. Det gör för ont då jag ska springa. Neddus har oxå visat sig bli halt lite till och från då vi kört.

Nu vet jag inte om jag sticker ut för mycket men....... en wheaten i largeklass har inte mycket att hämta hem på agilitytävlingar då man tävlar i klass3. Det finns säker några men vi hör inte till dom. För er som inte vet så är det jag som räknar ut alla agilityresultat som wheaten presterat på tävlingar runt om i Sverige. För att sedan föra  in dom på Svenska Wheaten Terrier klubbens hemsida.

Jag blir då inte mer peppad då jag tittar på resultaten i klass3 large. Vallhund efter vallhund efter vallhund och så kommer kanske någon annan ras. Nej, jag har helt enkelt tappat lusten.

Fortsätta att träna uppe på klubben kommer vi naturligtvis att fortsätta med för Neddus tycker det är skoj.

Men då behöver inte hindren ligga mellan 55-65cm som dom gör på tävling.

Vi får oxå ta tag i lydnads och rallyträningarna, för där har vi mycket att träna på och ha skoj tillsammans. 

 

I morgon ska jag börja på lydnadskurs med Nemas. Det ska bli så spännande, och en stor utmaning. Vi har ju varit på två utställningar och bara det var en cirkus. Tyckte att alla andra kunde sitta och ta det med ro, medan jag blev helt svettig på min lilla spjuv. Jag får väl blogga om det så ni får ta del av våra strapatser.

 

 

Lilla Hydro finns ej i vår flock längre.

  Ett jättejobbigt beslut tog min dotter, men hon satte lilla Hydro  framför sina egna känslor.

Tårarna bara rinner, men jag känner att jag vill nämna det. Då han har varit med Oss i så många år. Han finns nu åter på kennel Cefeus där han får en chans till ett härligt liv.

Fan va svårt!!!

Jag som "bara" är mormor till honom tycker att det är så jävla svårt, hur ska inte Emelie känna det. Men det var bäst för honom. Du var stark som tog det beslutet. Och Pia Och Carro som öppnade sina dörrar för honom.

Fina Hydro

Kram från Oss!